kahoona

Det var känslosamt, men jag hade i förväg trott att jag skulle sitta och gråta hela tiden. Det gjorde jag inte, jag blev inspirerad av hans inre styrka, av hur han klarade av att prata känslor och berätta om allt som hänt honom. Otroligt.

Men nu är det så att den här bloggen inte ska vara så seriös så jag kan berätta att ingen fattade vad jag sa när jag frågade om Warszawa-upproret (Powstanie Warszawskie) och då Mietek, som fyllt 85 inte hörde mig utan en lärare fick upprepa vad jag sa fick jag inget riktigt svar på min fråga, och rodnade tills jag blev tomatfärgad. Sen så kan jag  berätta att jag också har vallat skidor, och gjort cheerpompoms med vänner.

Mobilen, eller bilderna på mobilen funkar inte, så detta får vara en tråkig blogg ett tag till.