kahoona

Ja, gymnastik är sannerligen en konstig sport. Först känner man: fy fan vad grym jag är, här skulle jag lätt kunna lägga på en volt (efter sträckt-handvolt till nerslag om någon är intresserad), sen 2 varv efter så ska man ju köra 3 övningar framåt, går det då eller? NEJ.
Jag tror knappast att min lycka med fötter som aldrig varit riktigt stukade inte håller så länge till om jag ska vara ärlig, och när det händer kan jag ju bara skylla mig själv, eftersom min hjärna är så seg och jag ALLTID kör halvor efter en handvolt...
Sedan byter man redskap och kör bord, inhoppen sitter, eller ja, till största delen, sitter tsukan? NÄÄ. Det där fula bordet hånar en med att vara glidigt, inhoppet blir ju inte rätt och man går där, förbannad över att salton i volten inte tar sig. Och så sista varvet säger det bara SMACK i bordet, men lyfter som en galning, salton blir grupperad och fin,tränaren får panik och passar i landningen så att man hamnar till rygg och man känner: FAN kom det där inte förra varvet för?
Men jag antar att det är en del av det roliga, att hamna där till ansikte i början och sen med lite mer träning så kan man ha fullständig kontroll...äh... Ni får ett bildbevis på att coachtejp är det bästa som finns istället för att jag ska skriva mer skit: