kahoona

stereotyper 2

Kategori: från gamla bloggen

Jo, det var en sak jag ville skriva om alla de här grupperna man tillhör, exempelvis "fjortisar", "emos", "sporttöntar", "plugghästar" osv...
Utåt sett verkar det ju som om alla inom gruppen är likadana, och då blir vissa människor väldigt förvånade ifall de har placerat vissa personer i fel fack. Typ att en fjortistjej visar sig vara en plugghäst och så vidare.
Är ni med mig? Det kan kännas som värsta chocken ju.
Sedan finns det undergrupper, vi kan ta t.ex. unga kitesurfare (beskrivningen är baserad på mina erfarenheter).
Skön humor, verkar öppna mot omvärlden, men gör man något som inte passar dem, då finns det så mycket snack bakom ryggen... Sånt händer ju i alla umgängeskretsar, men det är så störande att människor som verkar så roliga, avslappnade är så vanliga- snackar skit som alla andra.

stereotyper

Kategori: från gamla bloggen

Kayla skrev ett inlägg för några dagar sedan om att vara sig själv. Men enligt mig så finns inget som bara heter vara sig själv. Eller klart, att göra vad man vill och inte bry sig om andras åsikter osv är ju att vara sig själv så, MEN du fortsätter att bli sorterad i ett fack. Även om man själv inte gör så så gör någon i ens omgivning det, kan jag garantera.

Just nu så är det på sätt och vis modernt att försöka vara annorlunda än alla andra, men som någon kompis sa: försöker alla vara annorlunda blir de ju likadana.
Självklart är alla människor unika individer, men det finns på tok för många om bara bryr sig om sitt rykte; om hur de ser ut, vad de har för grejer...
Vad är meningen med att klä sig annorlunda (om man tycker att det är obekvämt, till exempel) bara för att någon har sagt att det är snyggt (sen har kanske få människor på sig plagget, och då tänker man: ja, jag kommersticka ut!)?
Man får kanske en komplimang, lite uppmärksamhet, men om du ska vara speciell är det inte det du ska bry digom? För då är det ett tecken på att du, precis som alla andra bryr dig.
Och att du precis som alla andra vill ha uppmärksamhet.
Så kom inte och säg att du är unik om du strävar efter att vara unik. UNIK BLIR DU NÄR DU SLUTAR FÖRSÖKA.

Dagen då man slutar försöka blir man helt sig själv, fast då blir man ju flyttad till ett annat fack, de-som-inte-bryr-sig-facket. Och där kan man hamna med alla sorters människor, typ knarkare, sådana som super osv... Men de människorna kan bara ha en fasad av att de inte bryr sig, fastän de egentligen har brytt sig så mycket över något att de inte klarat mer. Eller så har de en hemlighet de inte orkar med.
Detta blev ett väldig luddigt inlägg men kände för att skriva av mig, har ju ändå knappt några läsare...
OCH DET ÄR SJÄLVKLART ATT ALLA ÄR OLIKA PÅ SINA SÄTT
Men man blir sorterad av andra människor
Det var typ dit jag ville komma.
Det kommer ett uppföljande inlägg.

ytligt o så

Kategori: från gamla bloggen

En sak jag har tänkt på lite...
Jag var den ENDA tjejen på kitelägret som inte sminkade sig varje dag.
Alltså kiteläger är typ lika med att bo i tält, ha sand överallt och vara omringad av saltvatten...
Så varför spendera 20 min varje morgon på att sminka sig om man ändå förstör det sen och ser ut som en panda? Och kommer sent till samlingen vilket resulterar i straffstyrka? Eller okej, kanske inte 20 min varje morgon, där överdrev jag, för på morgonen sminkade de sig snabbt eller hade smink från gårdagen, men ändå? Jag kan förstå att tjejerna sminkade sig sen på kvällen när de inte skulle ut på vattnet, men annars så förstår jag verkligen inte.
Jag förstår ju att man använder smink för att känna sig bra genom att känna sig snygg, och att det blir en vana, men snälla?
Tycker ni verkligen att det är snyggt med rinnande mascara eller är det så himla kul med en kompis som vägrar prova på en sport för att hon är nysminkad och hon inte vill förstöra sminket? Det är bara patetiskt om man åker på ett sportläger.
Jag sminkar mig knappt på vardagarna för att jag verkligen inte orkar.
Men lite emot det jag nyss skrev måste jag ändå säga att jag beundrar faktiskt tjejer som sminkar sig dag in och dag ut, men just att sminka sig då man bara blir kladdig och ofräsch är ett undantag.
Samtidigt måste jag erkänna att jag faktiskt är alldeles för lat för att tänka på hur jag själv ser ut på vardagarna.
Så jag har inte direkt på mig de snyggaste kläderna jag skulle kunna ha, utan jag tar på mig det som går att ta på sig snabbast, det vill säga en t-shirt och jeans, sen får det vara nog.
Skulle jag inte vara så lat på morgonarna skulle jag förmodligen se helt annorlunda ut, och ja ha helt olika stil från dag till dag. Det finns ju så mycket som är snyggt! Det är nog en sida av mig själv jag inte visar så ofta, men jag älskar t.ex. att kolla på skor, inte prova, bara kolla. Att prova är för tidskrävande... Så nu vet ni det!

kiterooming

Kategori: från gamla bloggen

Jag berättade ju om kiterooming i ett inlägg förut, eller nämnde det i alla fall, så här kommer det lovade inlägget!
Som jag sa är kiterooming en fritt hängande bar, så att man kan öva tricks.
Något man brukar lära sig är handle-pass, ett trick som är väldigt svårt ute på vatten då et är ett unhooked-trick, alltså att kiten inte är fast i selen (det måste jag skriva om också, men får bli under kiteord ;) ),
samtidigt som man måste upp med benen över huvudet och inleda en rotation för att sedan ta runt baren runt ryggen, fånga den utan att se  och utan att vrida armarna ur led (man måste alltså kunna/våga släppa den bakre handen vid rätt tillfälle).
Det låter grymt komplicerat, men ska man bara göra de på roomingen är det inte speciellt svårt.
Först övar man på att bara ta emot baren från den ena handen till den andra utan att kolla. Sedan övar man på att få upp benen och höften utan att rotera, och SEN tar man lite fart (3 steg, eller ett hopp) för att göra bad-ass tricket...
Killen har klippt ihop en riktigt bra film när man verkligen ser hur tricket ser ut!
När man sen ska förbereda sig för att göra det ute på vattnet, måste man kunna dra sig upp med enbart armarnas kraft, vilket till skillnad från förra fasen kräver lite styrka.
Sen tar man på en bräda på land och när man känner sig säker ska man ut på vattnet, fast då gäller det att kunna hoppa bra och göra andra unhooked tricks så att man har koll (tricks som t.ex raley/railey är unhooked).

ph:jag och min hardcore-HandlePass

På kitelägret utlovade de en redbull till den som först klarade tricket. Eftersom jag var den enda tjejen som var med och försökte så skulle jag få en ändå, men för att vara snabb så övade jag tills jag fick en blodblåsa som sprack, sen vägrade Ugglan (min instruktör andra veckan) att ge mig plåster, hård ska man vara sa han...
Klarade ju tricket, men redbullen har jag inte fått än... Och lär inte få heller för den delen...
MEN JAG HAR FÅTT BILDERNA!

varför kite?

Kategori: från gamla bloggen

Varför började jag då med just kitesurfing och inte windsurfing, eller någon annan sport?
Jo, det var inte ens jag som kom på idén, nej utan det var mammas kompis. Hon var en inbiten widsurfare men hon testade då kite och föll för sporten.
När hon pratade om den lät det lite extremt, och aa, det såg ju coolt ut så de två tyckte att jag skulle testa.
Jag var inte särskilt taggad, tänkte att windsurfing måste vara lättare då jag känner fler personer som håller på med det, och det var tänkt att jag skulle lära mig det först faktiskt, för att få koll på vinden.
foto: Martyna Zurek
Men sen fick de höra om ett bra läger, och så hamnade jag på wake.pl KITE CAMP.
Jag var på lägret i en vecka, och vi fick ut totalt 3 dagar med vind, så jag vart ju inte direkt ett proffs, och kom bara upp på brädan åt höger...
Kom tillbaka i år, var där i två veckor och blev held såld på sporten. När jag faktiskt kände kraften av vinden som lät mig glida på vattnet utan problem fanns det inget annat som räknades, det var helt otroligt!
bild på kiteroomingen
Sen är det lite synd att vi endast hade två av sju dagar ute på vattnet, men så är det när sporten är beroende av vädret...
Fast jag erkänner att jag kan bli lite sur när jag ser en sån här prognos:
Då vi mestadels hade sånt väder:
Saknar verkligen människorna och atmosfären runt om kring...
Men 2012 drar jag ifrån Hel med IKO3-certifikat, och 2013 har ni en svensktalande instruktör och vända er till om ni blir sugna, bara att komma till camping nr. 5 och leta reda på de roligaste människorna som finns där!

frustration

Kategori: från gamla bloggen

Känner mig smått galen. Bilderna har jag inte fått,
och nu visar det sig att mina tjejkompisar inte vill följa med till vare sig Norge eller Österrike.

Norges Juvass må vara en av de vackraste platser jag sett.
När man åker ur byn vi brukar bo i, dvs Lom, åker man igenom en dal där man ser både höstlöv och snö på samma gång, man möts av vattenfall och jag vet inte vad, det är så fint! När man är uppe på själva glaciären har man en utsikt över de högsta bergstopparna i Norge, står man högst upp ser man Galdhøpiggen, som just är Norges högsta berg.
Vädret kan växla mycket och glaciären är endast öppen på sommaren, men då vi var där förra året var det skinande sol två av tre dagar.
ph:Juvass
Österrike är grymt, det finns inget mer att säga. Vi brukar åka till Kaprun/ Kitzteinhorn med klubben på höstlovet. Jag har åkt dit tre år i rad, så detta ska bli mitt fjärde, och tyvärr sista, för nu är jag ju så gammal som jag är. Träningsförhållandena där uppe... Ja, mycket beror såklart på vädret, men det är de soliga dagarna man kommer ihåg!
ph:miniatyrbilder:glaciär och fys, stora bilden gruppfoto utan juniorerna
Och tjejerna vill inte åka dit alltså. Drygt.
Samtidigt så har en fått en idé...
Om jag inte åker till Kaprun, så kan jag ju åka till något varmt ställe med vind och lära mig hoppa med kiten...
Och där tillkommer mer frustration, för dum som jag va tackade jag nej till en egen kite, och nu kommer det vara ett problem med att hitta bra uthyrning!
Åh, sen har vi ju gymnasieångest...

Löpning

Kategori: från gamla bloggen

I somras sprang jag nästan ingenting. Efter Italienlägret med gymnastiken ville jag få bort min benhinneinflammation som visar sig i slutet av återuppbyggnadsperioden på hösten (oj vad många långa ord det blev).
Inflammationen brukar lugna ner sig på vinterloven och eftersom jag inte springer utan till största delen har på mig pjäxor mellan december och april (mellan slalomträningarna och tävlingarna springer jag i och för sig till trampetten, men det är inte så farligt) så låter jag den vara. Sen gör det ont ett tag tills sommarlovet och när jag slutar träna så intensivt så märker jag inte av några symptom.
Problemet är, jag börjar få ont redan nu, i början va september!